Centralamerika- Om allt och ingenting

Long time no see! Efter två mer eller mindre instängda veckor på Kuba, var det gött att mötas av sociala medier, fler unga backpackers och go mat. Det var så enkelt, och roande att jag totalt glömt bort att uppdatera er. För att göra en händelserik månad kort tänkte jag samanfatta dem senaste veckorna med mycket bilder.

28/1 : Efter Kuba blev det Tulum igen, denna gången mer tänkt som ett mellanstopp. Har hände det inte mycket, bortsett från att min mobil blev stulen.

02/02. Vi tog oss från Mexiko till en magisk liten ö i Belizie - Caye Caulker. Denna lilla reaggy-dunkande ön hade allt (utom ett beachvolleybollnät). Vi spenderade dagarna med kristallblått vatten, BBQ, sköna människor, mysiga cafeer,solnedgångar och bra snorkling. Bästa stoppet hitintills på resan!

07/02 Kanske var det tur att Caye Culker inte hade volleybollnät, då vetitusan om vi hade kommit därifrån. Istället blev det så att tog vi vårt pick och pack och drog till Tikal i Guatemala. Här besokte vi dem omtalade mayaruinerna, och jag klarade med nöd och näppe mig igenom den läskiga djungelvandring som detta innerbar. Peter klarade precis av att gå i dem "fasligt" höga trapporna som ledde upp till ruinerna.

 Spår efter orm.

09/02 Från Tikal, tog vi ett flyg till Nicaragua, och behövde stanna en natt i huvustaden Managua. Jag gillade inte denna stad, och det var första gången jag kände mig otrygg på resan. En otäck natt, en helvetesbuss och en guppig färja senare kom vi till Ometepe. Tack vare vårt boende: Finca Mystica, en liten oas av lugnhet ute i regnskogen , hade jag och Pete en härlig tid på denna ö. Detta var vad man kallar chillax. Maten var helt bedårande. Ekologisk mat som odlades i trädgården vi bodde i. Färska smoothies for 10 kr. Hemlagad pasta, med trädgårdens citrongräs och hembakt bröd. Lite av ett himmelrike för en som jag som älskar mat. Förutom några dagars av frosseri, hängde vi med dem vilda djuren och hyrde motorcykel. Jag hann också med att fylla 25 år under tiden vi var har.

15/02 Ometepe var lite av lugnet själv, så att komma till Liberia i Costa rica var ungefär samma känsla som att för första gången komma till New York. Jag kände ba " WOW , det är här det händer! " Egentligen hade vi i själva verket kommit till en riktigt trött stad, men jag lät mig hänföras av att de hade Subway, Donken och Burker king, det kändes så sjukt utvecklat. Därför passade vi även på att checka in två nätter i ett "utvecklat" kedjehotell som hade AC och TV. Jag tyckte att vi behövde semester från backpacklivet. Efter två dagar, en burger king och 4 AC-filmer senare så tog vi buss till den mysiga lilla kustbyn Samara, där jag befinner mig i skrivandets stund. Vi åkte hit då vi fick nys om att det fanns beachvolleyboll här. Och det fanns det! I över 2 veckor har vi spelat beach, dansat salsa, solat och chillat på detta ljuvliga ställe. Jag måste erkänna, jag vill aldrig hem!