Som den tidspessimist jag är, blev det två lugna, fortfarande nervösa, timmar på Arlanda.
Väl på planet träffade jag en trevlig man som verkade ha hårdare hjärtklappningar än mig. Han var påväg ner till Fillipinerna för att hjälpa dem drabbade. Jag fick några minuter av perspektiv.
Jag vaknade upp av att solen lyste och klockan visade 01.30
Här var jag och mitt armbandsur, strax innan landningen. Jag drack det mest spännande teet, som hade en skarp doft av blommor! Jag är rätt säker på att det var Syrener, rikigt gott faktiskt. Jag vart helt fascinerad av den tydliga odören och stoppade näsan i teet titt som tätt
För er som är uppväxta i Rödeby, så far mina tankarna till en högsommardag med gräsklipparljud, och brummande humlor. Från näktergalsvägen till Rödebyskolan, och just där man passerar skidbacken- där. Där har vi doften .
För att återgå till flygresan, så tror jag att känslan av att sitta i business-class kan upplevas såhär: Nästan tomt flyg, och två säten för sig själv. Åtta timmars lång fosterställning senare så vaknar man upp med ett väldoftande blom-te och en svensk renklämma.
Nu väntar sju timmar på en flygplats i Beijing, sedan får jag hålla tummarna för en lika go flygning till Sydney.
PS: Ät inte choklad till flower-power teet, det skar sig rejält. DS
2 kommentarer:
Vilken lyx, två säten för sig själv ;-) Och du, jag vet var du menar med Syrendoften i Rödeby :-) Förstår mannen som skulle ned och hjälpa dem i Filippinerna. Man fattar nog inte vad man kommer att mötas av för syner och hur ogreppbart det måste kännas. Skrämmande men stort och så behövligt !! Fint av honom. Varm kram Marie A
Underbart Marie att du känner igen doften! Jag fick lite flashbacks av härliga minnen :) Kram!
Skicka en kommentar